Det har snart gått 9 månader sen jag var tvungen att lämna dig men det känns som det var igår. Fast jag vet inte om du hade levt så många år till. Du var pigg och framåt osv jämt men du var ändå ganska sliten. Du hade det tufft som ung och så hade du problem med luftvägarna. Vintern var hemsk för dig ibland. Minns du vintern 2006 när du höll på o dö? Det är inget jag vill komma ihåg men tyvärr så gör jag det. Jag trodde verkligen att jag skulle förlora dig. Men du kämpade och kämpade. Det märktes att du ville fortsätta leva. Mitt lilla tigerhjärta. Du fick iallafall leva i 2 år till.
Jag har gråtit mig till sömns hur många nätter som helst för att jag saknar dig så himla mycket. Tyvärrr så gör ju inte tårar att du kommer tillbaka till mig men jag saknar dig så fruktansvärt mycket.
Till slut var dagen framme när jag var tvungen att säga farväl till dig. Jag gråter så fort jag tänker på det. Jag stod och höll om dig hur länge som helst och tårarna bara rann o rann. Jag borra in mig i din nykommande vinterpäls och så sa jag att jag alltid kommer älska och minnas dig. Kommer du ihåg det? Jag hoppas att du förstod vad jag sa. Jag gav dig sen 3 pussar på mulen och i pannan. Mina allra sista ord till dig var "hejdå Julia".
Jag glömmer dig aldrig mitt hjärta. Jag lovar att jag alltid kommer älska dig. Jag sviker dig aldrig.
Jag hoppas verkligen att du har det bra på de evigt gröna ängarna och så jag hoppas att du minns mig.


Ingen förstår nog hur mycket du betydde för mig och hur mycket jag älskar dig. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag älskar dig och jag kommer aldrig göra det. Dig kommer ingen slå. Ingen. Du kommer alltid vara den bästa hästen jag har träffat.
Jag glömmer dig aldrig <3