Yes, tog bussen ut till pappa idag för jag skulle rida på lille Between.
Först flyttade jag och kärringen Katarina på fölet och Påla till en annan hage.
Det gick jättebra. Förutom att fölet vände och travade tillbaka en bit. Inte speciellt mammig iaf. Tack & lov.
Och när jag skulle gå efter fölet så stanna han helt plöstligt och jag försökte få han att vända, men nej.
Han går framåt en pytteliten bit och sen stannar och backar mot mig för att han vill bli kliad. Haha, för söt
han är alltså. Kliar överallt på honom. Han är bäst.
Men iaf, red Between iallafall. Knäpp hon är alltså! Det går ju för fan knappt inte ens att trava på henne längre.
Hon blir värre o värre för varje gång.
Visst, det är ju kul att hon är framåt och pigg osv men vafan, hon sliter ju armarna av mig snart.
Men jag älskar ju henne ändå <3
Red runt Grythyttan. Och jag hade en jävla geting efter mig nästan hela tiden som jag höll på och bli galen på.
Hade den stuckit mig så hade jag dött. Nejdå, men då hade jag haft ont i 390 år sen. Är ju allergisk.
2 jävla mediciner måste jag ta om jag blir stucken. Jag vill utrota dem där jävla getingarna! Hjälp mig gärna.
Och jag gick med Between till hagen när vi hade kommit tillbaka så kom det ytterligare en geting som va efter mig -_-. Och jag får ju värsta paniken när jag ser en geting eller ens hör en. Jag skrek som ffan, och då kommer det naturligtvis en tant som går förbi och kollar jävligt konstigt på mig. Yes, jag äger fan. Verkligen.. Jihu!

Myste lite med våran lilla korv sen som faktiskt har växt. Jag tyckte inte det först. Bara att manen hade växt, haha.
Fast sen när jag kollade på bilder som jag tog för typ 2,5 veckor sen så såg jag att han hade växt.
Får se när jag åker till far nästa gång. Jag måste samla lite kraft för det tog hårt att ens se kärringjäveln.
Jag pratade med henne idag! Jag kan inte fatta det. Så mycket har jag inte pratat med henne på länge. Hatar dig.

Just ja, idag åkte lille Pandan hem också. Redan tyst och tomt hemma. Med tyst menar jag att hon alltid gnägga. Så fort man gick förbi gnägga hon. Och så fort man skulle fylla på vatten osv, då kom hon och gnäggade. Gulligt värre.
Men det är inte speciellt långt dit hon bor, så kan ju åka och hälsa på henne. Är nog bara jag som kommer sakna henne. De andra tyckte bara hon va jobbig för hon gnägga hela tiden. Så de är väl glada att hon har åkt hem nu. Visst, hon gick mig på nerverna ibland också, men jag tyckte om henne ändå. Linnea och jag var väl de enda.
Avslutar med några bilder från idag.

Hej så länge, får se när jag bloggar nästa gång.